French Impressionist Painter, 1841-1919 Pierre-Auguste Renoir (February 25, 1841?CDecember 3, 1919) was a French artist who was a leading painter in the development of the Impressionist style. As a celebrator of beauty, and especially feminine sensuality, it has been said that "Renoir is the final representative of a tradition which runs directly from Rubens to Watteau". Renoir's paintings are notable for their vibrant light and saturated color, most often focusing on people in intimate and candid compositions. The female nude was one of his primary subjects. In characteristic Impressionist style, Renoir suggested the details of a scene through freely brushed touches of color, so that his figures softly fuse with one another and their surroundings. His initial paintings show the influence of the colorism of Eugene Delacroix and the luminosity of Camille Corot. He also admired the realism of Gustave Courbet and Edouard Manet, and his early work resembles theirs in his use of black as a color. As well, Renoir admired Edgar Degas' sense of movement. Another painter Renoir greatly admired was the 18th century master François Boucher. A fine example of Renoir's early work, and evidence of the influence of Courbet's realism, is Diana, 1867. Ostensibly a mythological subject, the painting is a naturalistic studio work, the figure carefully observed, solidly modeled, and superimposed upon a contrived landscape. If the work is still a 'student' piece, already Renoir's heightened personal response to female sensuality is present. The model was Lise Tr??hot, then the artist's mistress and inspiration for a number of paintings. In the late 1860s, through the practice of painting light and water en plein air (in the open air), he and his friend Claude Monet discovered that the color of shadows is not brown or black, but the reflected color of the objects surrounding them. Several pairs of paintings exist in which Renoir and Monet, working side-by-side, depicted the same scenes (La Grenouill??re, 1869). One of the best known Impressionist works is Renoir's 1876 Dance at Le Moulin de la Galette (Le Bal au Moulin de la Galette). The painting depicts an open-air scene, crowded with people, at a popular dance garden on the Butte Montmartre, close to where he lived. On the Terrace, oil on canvas, 1881, Art Institute of ChicagoThe works of his early maturity were typically Impressionist snapshots of real life, full of sparkling colour and light. By the mid 1880s, however, he had broken with the movement to apply a more disciplined, formal technique to portraits and figure paintings, particularly of women, such as The Bathers, which was created during 1884-87. It was a trip to Italy in 1881, when he saw works by Raphael and other Renaissance masters, that convinced him that he was on the wrong path, and for the next several years he painted in a more severe style, in an attempt to return to classicism. This is sometimes called his "Ingres period", as he concentrated on his drawing and emphasized the outlines of figures. After 1890, however, he changed direction again, returning to the use of thinly brushed color which dissolved outlines as in his earlier work. From this period onward he concentrated especially on monumental nudes and domestic scenes, fine examples of which are Girls at the Piano, 1892, and Grandes Baigneuses, 1918-19. The latter painting is the most typical and successful of Renoir's late, abundantly fleshed nudes. A prolific artist, he made several thousand paintings. The warm sensuality of Renoir's style made his paintings some of the most well-known and frequently-reproduced works in the history of art..  Related Paintings of Pierre Renoir :. | Portrait of Jeanne Samary | Reading the Part | Boating on the Seine | Confidences | Gabrielle in a Red Blouse |
Related Artists:
Pieter Cornelis Dommersen
painted A gothic cathedral in a medieval city in 19th century
Cerano
(1557/1633) Cerano (Novara), Painter/ Sculptor
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.